Liten värld

Alla har en historia att berätta. Alla har också en historia. Min känns ganska märklig vad gäller sammanträffanden. Vi börjar med en bild:

40tal2

Förmodligen är bilden tagen under andra världskriget, väldigt tidigt 40-tal. Okej, jag vet att bilden är från ungefär 1941-1942. För jag känner alla personerna på bilden även om det bara är den lilla pojken som står längst fram som ännu lever. Han heter Ove och är i dag 80 år. På bilden bör han vara 5-6 år. Vad mer vet jag om bilden? Jo, den är tagen ute på skånska landsbygden, väldigt nära kriget trots allt.

Så – vilka är personerna på bilden, och vad rör det mig? Jo, det här är två familjer som inte känner varandra. Det de har gemensamt är att de tog emot finska krigsbarn, Finlands sak är Sveriges sak och allt det där. Till vänster står Anna, gift tvåbarnsmor. I famnen håller hon i ett av dessa finska krigsbarn som kom till Sverige. Egentligen skulle hon inte tagit hand om något krigsbarn och pojken kom egentligen till hennes syster. Men systern hade hunnit bli höggravid med tvillingar så Anna fick rycka in. Pojken hon håller i är Reijo. Det är min far.

Familjen till höger håller också i ett krigsbarn, och det är Reijos storebror Raimo. Syskonen kom inte till samma familj, och när detta upptäcktes så bestämde de sig för att träffas så att syskonen skulle få träffa varandra.

Och vid detta skulle det ha kunnat sluta – två familjer som träffades då de tillsammans hade ett syskonpar från Finland att ta hand om. Raimo fick åka hem när kriget var slut. Men Reijo blev kvar på grund av att hemresan blev uppskjuten på grund av en öroninflammation. Och hemresan blev sedan aldrig av. Man kom aldrig till skott. Min far fick ett liv i Sverige. Jag blev till.

Men vem är då mannen och kvinnan till höger på bild? Siri och Åke, föräldrar till Ove, deras förstfödde. Tio år senare fick de sitt fjärde barn, och här blir det intressant. För jag åsyftar då på min mamma. Så Siri och Åke är min mormor och morfar. Anna är min fosterfarmor. Reijo, min far. Raimo min farbror. Ove min morbror. Det är alltså ett släktfoto för mig!

Men där och då – vem kunde väl då förutse ödets nyck? Två familjer som tar in ett finskt syskonpar under brinnande krig. Jag har väl egentligen inte varit så medveten om detta, om sambandet. Jag har knappt vetat om att min farbror bott hos min mormor och morfar. När min far dog för tio år sedan fick jag fotoalbumet där jag hittade detta foto. Jag kände igen fosterfarmor samt mormor och morfar. Men att de kände varandra på 40-talet? Mina föräldrar träffades inte förrän på 60-talet! Och de bodde ganska långt ifrån varandra. Jag var tvungen att fråga min mamma om bakgrunden till fotot. Den där wow-upplevelsen är obeskrivlig. Att vara i 40-årsåldern och detta rullas upp för en…

Så hur träffades mina föräldrar? Jo, min far hade i 25-årsåldern en kompis som han ständigt hängde med. Min mammas storebror (lillebror till Ove). Så min far hängde också ganska mycket hemma hos mormor och morfar.